Min dag hittills
Yees, idag var man ledig förutom 30 minuters utvecklingssamtal. Jag hade det mellan klockan 11 - 11.30 =) Hade ställt klockan på 9.45 för jag hade tänkt sova ut lite grann. Men icke, jag vaknade 8.20 av att jag mådde lite illa.. Som tur är gick det över när jag åt frukost men jag är ändå lite putt på att jag inte fick sova ut som jag hade planerat.
Jag övningskörde med pappa till Östra och sen så övningskörde jag från Östra till Willys! ;D Det gick hur bra som helst fastän det var ett par veckor sen som jag övningskörde sist =)=) Jag är värsta proffset!!! Nemen, lite finslipning går ju att fixa men både jag och pappa är förvånade att det går så bra som det går eftersom jag inte har kört typ något ;P =)
Lena från BUP kom över idag vid 13 - 14 och jag fick lite redskap som jag ska jobba med. Men det kommer nog bli lite svårt med det, fattar inte hur jag ska göra men jag har lovat att jag ska jobba med det ordentligt! Måste verkligen göra det för jag är liiite less på det =/ Men det har faktiskt blivit MYCKET bättre!! Så det kommer nog att försvinna helt snart.
Jobbade också lite på gruppträningen imorse och ska fortsätta med det mera nu. Antingen vecka 14 eller vecka 15 ska vi ju redovisa i 15 minuter med vårat eget gruppträningspass =) Ska bli riktigt nice, jag ska träna med Andreas och kompisar i Bjurholm så att jag blir duktigt på det =) Fattar bara inte hur jag ska komma ihåg alla steg och sånt i 15 inuter ;s Men det löser sig nog
~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~
Började tänka på en sak igår innan jag skulle sova. Allt dåligt som händer i ens liv... Vem är det egentligen som bestämmer över det? Finns det redan typ skrivet i "stjärnorna" att just nu kommer du genomgå en mycket svår kris. Eller är det bara så att dåliga saker händer och vi bara bryr oss allt för mycket och tillåter oss själva att falla ner i svackan? För tänk såhär, visst nu hände en jävligt dålig sak. Men behöver vi egentligen gräva ner oss i det och bli deprimerade och hamna i en så kallas kris? Är det inte vi själva som bestämmer hur vi ska må, hur vårat liv ska se ut, hur det ska bli?
För om jag verkligen har bestämt mig för att inte åka ner i den där djupa svackan och enbart se mörkret, hur kan jag då hamna där om jag nu bestämt mig för att inte göra det? Nu kanske ni tycker jag låter dum och inte vet någonting om kriser ect, men faktum är att jag just kommit ur en jävligt svårt och hemsk kris! Och den krisen varade inte bara i ett par veckor, nej. Den varade i 7 månader. Så jag vet vad jag pratar om.
I 7 jävla månader gick jag runt och jaa, det var inte kul. Varken för mig eller för dom som verkligen står nära mig. Jag tror nog att min "kris" hade fortsatt om jag inte en dag bara bestämde mig själv för att "nej nu jävlar får det vara nog!"
Så många BUP tider som jag och min familj var på, så många olika som jag fick prata med och inte en enda hjälpte.. Det som hjälpte mig var att det fanns folk runt om kring mig som verkligen brydde sig om mig och ville att jag skulle må bättre. Hur mycket jag än skrek så fanns dom där för dom visste att mina skrik inte var riktade mot dom utan det var bara ett rop på hjälp. Men ärligt, jag hade varit kvar i det där "mörkret" om jag inte hade bestämt mig för att själv ta kontroll på mitt eget liv. För ärligt, om du inte bryr dig själv om ditt liv, inte tar tag i det. Vem ska då kunna göra det? Ingen kan hjälpa dig eller ta tag i ditt liv om inte du själv gör det.
Det bästa vi egentligen kan göra är att acceptera först och främst att nedåt gångar i livet kan inträffa, men låt dig själv inte få åka med på den turen. Ta tag i det innan det blir försent och be om hjälp eller bara be att få prata med någon som du verkligen vet bryr sig om dig och vill ditt bästa. Det sämsta du kan göra när nedåt gångar inträffar är att isolera dig från andra. Hur kan saker då bli bättre? Man är aldrig själv i denna värld fastän det kan verka som det. Det finns alltid en person där ute som bryr sig, man måste bara öppna ögonen.
Jag har då bestämt mig, det gjorde jag för ett tag sen. Jag ska själv ta kontroll över mitt liv, för det är ju som sagt mitt. Ingen annans. Och om jag själv inte kan eller vill hjälpa mig, vem kan annar göra det då? Folk kan försöka men det kommer inte gå om jag själv inte vill. Så utifrån min egen "kris" så har jag fått en livs viktigt erfarenhet: Du är aldrig själv, men du måste vilja hjälpa dig själv först för att allt ska bli bättre!
Jag övningskörde med pappa till Östra och sen så övningskörde jag från Östra till Willys! ;D Det gick hur bra som helst fastän det var ett par veckor sen som jag övningskörde sist =)=) Jag är värsta proffset!!! Nemen, lite finslipning går ju att fixa men både jag och pappa är förvånade att det går så bra som det går eftersom jag inte har kört typ något ;P =)
Lena från BUP kom över idag vid 13 - 14 och jag fick lite redskap som jag ska jobba med. Men det kommer nog bli lite svårt med det, fattar inte hur jag ska göra men jag har lovat att jag ska jobba med det ordentligt! Måste verkligen göra det för jag är liiite less på det =/ Men det har faktiskt blivit MYCKET bättre!! Så det kommer nog att försvinna helt snart.
Jobbade också lite på gruppträningen imorse och ska fortsätta med det mera nu. Antingen vecka 14 eller vecka 15 ska vi ju redovisa i 15 minuter med vårat eget gruppträningspass =) Ska bli riktigt nice, jag ska träna med Andreas och kompisar i Bjurholm så att jag blir duktigt på det =) Fattar bara inte hur jag ska komma ihåg alla steg och sånt i 15 inuter ;s Men det löser sig nog
~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~
Började tänka på en sak igår innan jag skulle sova. Allt dåligt som händer i ens liv... Vem är det egentligen som bestämmer över det? Finns det redan typ skrivet i "stjärnorna" att just nu kommer du genomgå en mycket svår kris. Eller är det bara så att dåliga saker händer och vi bara bryr oss allt för mycket och tillåter oss själva att falla ner i svackan? För tänk såhär, visst nu hände en jävligt dålig sak. Men behöver vi egentligen gräva ner oss i det och bli deprimerade och hamna i en så kallas kris? Är det inte vi själva som bestämmer hur vi ska må, hur vårat liv ska se ut, hur det ska bli?
För om jag verkligen har bestämt mig för att inte åka ner i den där djupa svackan och enbart se mörkret, hur kan jag då hamna där om jag nu bestämt mig för att inte göra det? Nu kanske ni tycker jag låter dum och inte vet någonting om kriser ect, men faktum är att jag just kommit ur en jävligt svårt och hemsk kris! Och den krisen varade inte bara i ett par veckor, nej. Den varade i 7 månader. Så jag vet vad jag pratar om.
I 7 jävla månader gick jag runt och jaa, det var inte kul. Varken för mig eller för dom som verkligen står nära mig. Jag tror nog att min "kris" hade fortsatt om jag inte en dag bara bestämde mig själv för att "nej nu jävlar får det vara nog!"
Så många BUP tider som jag och min familj var på, så många olika som jag fick prata med och inte en enda hjälpte.. Det som hjälpte mig var att det fanns folk runt om kring mig som verkligen brydde sig om mig och ville att jag skulle må bättre. Hur mycket jag än skrek så fanns dom där för dom visste att mina skrik inte var riktade mot dom utan det var bara ett rop på hjälp. Men ärligt, jag hade varit kvar i det där "mörkret" om jag inte hade bestämt mig för att själv ta kontroll på mitt eget liv. För ärligt, om du inte bryr dig själv om ditt liv, inte tar tag i det. Vem ska då kunna göra det? Ingen kan hjälpa dig eller ta tag i ditt liv om inte du själv gör det.
Det bästa vi egentligen kan göra är att acceptera först och främst att nedåt gångar i livet kan inträffa, men låt dig själv inte få åka med på den turen. Ta tag i det innan det blir försent och be om hjälp eller bara be att få prata med någon som du verkligen vet bryr sig om dig och vill ditt bästa. Det sämsta du kan göra när nedåt gångar inträffar är att isolera dig från andra. Hur kan saker då bli bättre? Man är aldrig själv i denna värld fastän det kan verka som det. Det finns alltid en person där ute som bryr sig, man måste bara öppna ögonen.
Jag har då bestämt mig, det gjorde jag för ett tag sen. Jag ska själv ta kontroll över mitt liv, för det är ju som sagt mitt. Ingen annans. Och om jag själv inte kan eller vill hjälpa mig, vem kan annar göra det då? Folk kan försöka men det kommer inte gå om jag själv inte vill. Så utifrån min egen "kris" så har jag fått en livs viktigt erfarenhet: Du är aldrig själv, men du måste vilja hjälpa dig själv först för att allt ska bli bättre!
Puss hej!
Kommentarer
Trackback
